Adventstiden är ju faktiskt en av kyrkans stora fasteperioder. Det kanske man sällan tänker på. I alla fall inte här i Sverige.

Från början var adventsfastan, eller julfastan som den också kallas, 40 dagar lång precis som stora fastan före påsk. Den har sedan utvecklats på olika sätt i olika traditioner så att vi nu i Sverige har de fyra veckorna som advent omfattar.

Fastetiderna är som regel en förberedelsetid inför något viktigt. Enkelheten och fokuseringen i fastan gör att vi är bättre förberedda på att ta emot påskens, eller som nu julens, budskap. Vi har nog missat poängen när vi ofta låter advent vara en förberedelsetid genom att förbereda genom allt yttre med mat, godis och julklappar. Det är ju inte fel i sig, men ofta har vi nog skruvat upp förväntningarna och kraven på oss själva till den grad att vi missar julens kärna. Det kanske räcker med att tända ljus och lägga några frukter på ett fat?

Jag vet – det är lätt att säga, och så lätt att moralisera över hur vi (inklusive mig själv) firar och förbereder. Jag skulle nog också tycka att det blev lite tomt utan många av de företeelser vi kopplar till ett traditionellt julfirande, men samtidigt tror jag vi behöver mer av den stillhet, enkelhet och eftertänksamhet som vi lägger i begreppet fasta.

/Tobbe