Är det inte att använda det eländiga virusets namn i ett alltför positivt sammanhang? Fast det är ju så vår verklighet ser ut. Idag blir det några nytagna bilder från Falkvägen i Tystberga.

I dessa coronatider går det ju inte att fira födelsedag som man brukar. I vår familj är det jag som brukar bli firad på altanen, eftersom jag fyller år i augusti. I år fick även Solveig ett altankalas, trots att hon fyller den 6 december. Givetvis coronaanpassat med inbördes avstånd och endast åtta personer. När man inte kan göra det man vill så får man göra det man kan.

Särskilt imponerande var att vår kära granne Eva-Lisa uppvaktade med en psalm på blockflöjt i den råkalla luften. Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar, spelade hon (nr 830 i PoS).
Texten är värd att ta till sig i dessa tider:
Din trofasta kärlek aldrig mig lämnar
Din barmhärtighet, den kan aldrig ta slut
Den är ny varje morgon, ny varje morgon
Stor är din trofasthet min Gud.
Stor är din trofasthet