Temat denna söndag är Guds hus. Kanske kan det kännas lätt hånfullt i en tid där vi inte möts i kyrkan.

Dagens psaltarvers lyfter en annan känsla. Längtan! Vi läser:

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot! Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar. Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden. Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. Lyckliga de som bor i ditt hus och alltid kan sjunga ditt lov.

Ps.84:2-5

Längtan efter att få mötas i kyrkan igen, men framför allt längtan efter att möta varandra, gemenskapen, känner vi nog alla. Visserligen möter man en del på nätet, eller kanske ute på byn, men att få komma tillsammans igen som församling – så gott det skulle vara! Vi får utnyttja tiden till att lära oss att bättre förstå hur så många troende har det som inte kan mötas i en egen kyrkolokal, eller kanske inte kan mötas överhuvudtaget, även utan pandemi. Vi får försöka hitta vägar att vara församling på annat sätt. Det kan ju vara som just detta, via bloggar och samlingar på nätet eller att se och lyssna till inspelningar. Det kan ju också vara att öva sig i omsorg om varandra, vilket är en nyttig övning, inte minst för mig känner jag.

Hur kan vi fortsätta vara församling med de restriktioner som finns, och hur ska vi vara församling när vi på nytt kan mötas igen? Det är lätt att tänka att allt återgår till det gamla, men det kommer att bli förändringar. Den här tiden har gjort något med oss. Hur har du påverkats? Hur har dina behov och din längtan förändrats under dessa månader? Hur kan vi som församling möta människors behov, i en förändrad värld? Hur visar vi omsorg tydligare? Hur kan vi fortsätta använda tekniken för att nå dem som inte kan komma till kyrkan så lätt ens när restriktionerna är borta?

Låt oss fundera och be över dessa saker, och låt oss be att pandemin nu får klinga av – i Jesu namn!

Tobbe