Vissa ord i den kyrkliga världen är närmast obegripliga. Jag gillar annorlunda och konstiga ord, och septuagesima måste vara ett av mina favoriter.

Vi går nu in i den period som kallas förfastan och som börjar med söndagen som kallas septuagesima. Vi är också i skarven mellan de söndagar som anknyter till julens texter och de söndagar som tar ut riktningen till påsken. På måndag tänkte jag gå in i vad förfastan är, men jag bara måste stanna lite vid septuagesima och dess kompisar idag.

Denna söndag heter alltså septuagesima i kyrkoåret. Följande söndag heter oftast sexagesima, även om kyndelsmässodagen har förtur i år eftersom påsken är tidig. Därefter finns ytterligare två söndagar som i vissa traditioner har liknande namn, och jag ska förklara dessa märkliga namn med utgångspunkt från påskdagen. Vi tar det punktvis:

• Den stora påskfastan varar i 40 dagar, eller 7 veckor, närmast före påskdagen.
  • Men 7 veckor x 7 dagar/vecka blir ju 49 dagar?!
• Söndagarna inte är fastedagar, och räknas inte in.
  • Men 7 veckor x 6 dagar/vecka blir ju ändå inte 40, utan 42 dagar?!
• Första fasteveckan börjar med askonsdagen, så måndag och tisdag ingår inte.
  • Ok, 7 veckor x 6 dagar minus två, Det blir 40. Korrekt!
• Ett annat namn för fastan är quadragesima, som betyder ”fyrtionde”.
• Även första söndagen i fastan kallas i vissa kyrkor quadragesima, d.v.s. den fyrtionde dagen före påskdagen.
  • Fast egentligen är det 42 dagar före påsk och bara 36 fastedagar kvar av fastan eftersom första fasteveckans onsdag-lördag redan passerat.
• Söndagen före fastan, en vecka tidigare, kallas ibland quinquagesima – den femtionde.
  • Fast egentligen är det 49 dagar före påsk, men man kan ju avrunda lite.
• Söndagen en vecka tidigare kallas sexagesima – den sextionde.
  • Men det är då 56 dagar före påsk, men som sagt – vi avrundar. Det är i alla fall söndagen som avslutar veckan då det är 60 dagar till påsk.
• Söndagen innan det, alltså nu på söndag, kallas septuagesima – den sjuttionde.
  • Men det är 63 dagar till påsk, så nu måste man avrunda fel för att få det rätt, men det är i alla fall första söndagen efter den dag då det är 70 dagar till påsk, vilket märkligt nog råkar vara förra söndagen.

Det kanske finns bättre förklaringar på detta, men jag har inte hittat någon. Den här logiken och matematiken verkar ju helt uppåt väggarna, men jag tycker ändå det finns något befriande i det. I vår tid vill vi gärna ha allt exakt och uträknat utan logiska kullerbyttor. Jag är absolut sådan själv, jag märker ord och vill att beräkningar ska stämma. Men så är ju inte livet. Det finns så mycket som inte blir så som man har räknat ut det, och man får vara nöjd om man kommer i närheten av den utstakade planen. Då är det skönt med med beräkningar som är uppenbart fel redan från start, så att man får fokusera innehåll istället för kalkyler. En vecka är sju dagar, alltså ungefär 10 dagar… Redan det att veckan har sju dagar. Sju – ett primtal som inte är jämnt delbart med något mer än sig självt.

Vi behöver mycket av detta när vi läser Bibeln också. Vi kan inte räkna med att hitta exakta regler för hur vi ska leva och agera, för livet lär oss att allt inte går att förutsäga. Omständigheterna påverkar vad som är rätt i varje situation. Vi kan inte heller räkna med att hitta en exakt historiebeskrivning i Bibeln, för det är så många människor som har varit involverade och bidragit med sin mänsklighet. Men Gud är livets Gud, och livet är som vi vet inte något exakt och statiskt utan ytterst levande och föränderligt. Guds ord – Bibeln och Guds Ord – Jesus Kristus är levande för oss idag, men vi behöver Gud – Den Heliga Anden, för att kunna tillgodogöra oss all den kraft, kärlek och glädje som finns i vår tro.

Vi avslutar med söndagens psaltartext:

Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar. Led mig i din sanning, lär mig, du som är min Gud, min räddare, ständigt hoppas jag på dig. Herre, kom ihåg din barmhärtighet, den godhet du alltid har visat. Glöm min ungdoms synder, allt jag brutit, tänk på mig i din trofasthet, Herre, du som är god. Herren är pålitlig och god, därför visar han syndarna vägen. Han leder de ödmjuka rätt, de ödmjuka lär han sin väg. Allt vad Herren gör är nåd och trofasthet mot dem som håller hans förbund och hans bud. Herre, min synd är stor, förlåt den, ditt namn till ära.

Ps 25:4-11 (Bibel 2000)

/Tobbe