Du kanske har märkt att bloggen inte har uppdaterats sista veckan? Kanske är det ett uttryck för denna helgs tema.

Vi upplever säkert alla, men på olika sätt, att livet många gånger är en kamp. Tron är ju en del av livet, och självklart gäller kampen även troslivet. För egen del har de senaste veckorna varit en kamp att få tiden att räcka till, vilket har lett till allt längre uppehåll mellan uppdateringarna här på bloggen.

I söndagens evangelietext möter vi en kvinna som kämpar på annat sätt. Matteus betonar vid några tillfällen att Jesus bara vänder sig till det judiska folket i sin verksamhet, men nu befinner han sig utanför det judiska området.

Från Gennesaret drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.« Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: »Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.« Han svarade: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.« Men hon kom och föll ner för honom och sade: »Herre, hjälp mig.« Han svarade: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« – »Nej, herre«, sade hon, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.« Då sade Jesus till henne: »Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.« Och från den stunden var hennes dotter frisk.

Matt 15:21-28 (Bibel 2000)

Kvinnan vänder sig till Jesus om hjälp trots att hon inte tillhör det judiska folket. Jesus verkar ovillig att besvara hennes bön, och han är rent oförskämd mot henne när han benämner henne och andra icke-judar för ”hundar”. Hur kan han säga så? Vi vet inget om tonfall och kroppsspråk, men min egen tolkning är att Jesus såg hennes kapacitet och vad hon kunde tåla, och hennes gensvar visar att hon verkligen kunde ge svar på tal. Jesus bejakar hennes ord och hon får just det hon bett om.

Gud ser vad vi kan och klarar av. I 1 Kor 10:13 läser vi att Gud inte låter oss prövas över vår förmåga. Gud finns med i kampen och prövningen. Gud vill också att vi ska vara ärliga och sanna när vi kommer till honom, så vi får argumentera, klaga och uttrycka precis vad vi känner. Gud tål det!

Vi har ingen gudstjänst denna söndag varken i Trosalundskyrkan eller i Frikyrkan Tystberga, men här på bloggen (och på YouTube) lägger jag upp en inspelad gudstjänst från Tystberga kyrka, och på Hjortensbergskyrkans YouTube-kanal kan du se mig predika om avskildhet och tystnad i morgon kl.11.

/Tobbe