Temat för andra söndagen i advent är ”Guds rike är nära”. Den rubriken sammanfattar till stor del vad kyrkoåret handlar om, från november till ett stycke in i januari.

Allhelgonatiden i början av november påminner oss om att våra liv på jorden är begränsade i tid, men att det finns en fortsättning – ”himmelriket”, eller ”Guds rike”

Domssöndagen, eller ”Kristus konungens dag”, påminner oss om att tiden kommer att ha ett slut, Jesus kommer åter för att upprätta Guds rike helt och fullt.

Första advent, med Jesus som rider in i Jerusalem under folkets jubel, påminner oss om att Guds rikes ankomst inte kommer så som vi oftast tänker oss mäktiga riken.

Jultiden påminner oss om hur Gud själv, i det lilla Jesusbarnet, kom till jorden för att manifestera att Guds rike nu är på väg att bryta in.

Adventstiden, som traditionellt är en fasteperiod, hjälper oss att låta Guds rike bryta fram i våra egna liv.

Dagens evangelietext är från Lukasevangeliet och anknyter till domssöndagens tal om nuvarande världsordnings slut.

Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.«
Han gav dem en liknelse: »Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.«

Luk 21:25-36

Sammanhanget för texten är att Jesus talar om såväl Jerusalems fall som denna världens slut. Tanken då var säkerligen att det inte gick alltför lång tid mellan dessa händelser. Jerusalems fall skedde år 70, och det är osäkert om Lukas skrev före eller efter denna katastrof. Uppmaningen till de kristna är i alla fall klar: Var på er vakt! Var medvetna om att Jesus snart kommer tillbaka. All världens elände kommer till ett slut en dag, och då kommer Guds rike att upprättas helt.