Så är vi inne i fastan. Askonsdagen blev lite annorlunda mot vanligt.

Normalt brukar jag besöka en askonsdagsmässa på askonsdags kväll. Det mest kännetecknande för den mässan är att man får ett kors av sot tecknat i pannan. Det är ett påtagligt tecken för att man nu går in i fastetiden, och vill göra något av den. Oftast är jag med i S:t Botvidsgården i Tystberga, men i år blev det istället en askonsdagsandakt på Zoom, från Bjärka-Säby. Annorlunda, men det gick bra, som så mycket annat som man förut inte trott man skulle göra på nätet. När man inte kan göra det man vill, så får man göra det man kan – och glädja sig över det. Vi var nog runt 200 personer som var anslutna, så i en mening var det den största askonsdagssamling jag varit med på.

Ett moment i andakten var att vi bad Efraim Syrierns fastebön:

Herre och Mästare över mitt liv!
Tag bort ifrån mig lättjans, modlöshetens, maktlystnadens
och de tomma ordens ande.

Skänk mig, Din tjänare,
kyskhetens, ödmjukhetens, tålamodets
och kärlekens Ande.

O, Herre och Konung!
Låt mig se mina synder och inte döma min broder eller syster,
ty välsignad är Du i evigheters evighet. Amen.

I mån av plats och möjlighet brukar man göra en prostration, eller djup bugning, efter varje strof, gärna med pannan mot golvet. Vi är ju inte så vana vid sådana uttryck för underdånighet i Sverige, men det är nyttigt att ibland, även med sin kropp, visa den vördnaden inför Gud.

Be gärna Efraims fastebön du också, och återkom till den i fastan.

/Tobbe