Idag är det tisdag, och jag skulle ha varit i Trosalundskyrkan. Men så kom snön…

Man ska jobba hemifrån så mycket som möjligt sägs det i pandemitider. Samtidigt har jag tänkt vara mer i Trosalundskyrkan och jobba, eftersom det har blivit så sällan de senaste månaderna, och just i dag är det tisdag, d.v.s. Trosa-dag. Men så kom det då en rejäl påfyllning av snö, så istället för biltur så stängde jag av timern till bilvärmaren och förberedde mig på en hel hemmadag. Det varade tills jag fick ett besked om att det fanns ett postpaket att hämta på affären, plus att jag skulle behöva köpa lite bröd till kvällens soppa, så jag förberedde mig på att sopa fram bilen i alla fall. Men så såg jag i Postnords app att paketet blivit fellevererat och fanns i Stigtomta just nu… Och i frysen fanns en halv limpa att plocka upp. Bilen får stå tills i morgon, för då är det inspelning i Tystberga kyrka. Och förhoppningsvis har mitt paket hittat till Tystberga då. Vad hinner hända innan dess?

Saker ändras hela tiden utifrån förändrade förutsättningar. Det förstod man redan på Predikarens tid i Gamla testamentet:

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.

Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud.

Predikaren 3:1-13 (Bibel 2000)

Så långt Predikarens slutsatser. Så mycket djup i så uppenbara självklarheter, men samtidigt är det ju inte hela bilden – eller?

/Tobbe