Från påskaftons kväll börjar ropet ljuda över världen – Kristus ÄR uppstånden!

Påskafton. Stora fastans sista dag. Vi har kunnat reflektera över våra liv och våra behov i sju veckor, och nu i stora veckans avslutning har vi upplevt skärtorsdagens avklädande och långfredagens tomhet när vi sett Jesus korsfästas och dö. På påskafton, i fastans sista skälvande timmar lever vi i detta samtidigt som en förväntan växer inför det som ligger framför. Så börjar ropen höras och synas, och kanske läsas på sociala medier. En del börjar vid helgsmålsringningen klockan 18. Andra väntar till midnatt eller påskdagens morgon. Ropet växer och hörs över allt fler tidszoner över hela världen – Kristus är uppstånden!

Just nu firar vi kärnan i den kristna tron. Jesus Kristus har besegrat döden, och den segern gäller oss alla. Vi lever visserligen i en värld där vi inte kommer ifrån den fysiska döden, men den är inte slutet. Allt som vill begränsa våra liv till den korta tid vi har här på jorden har Jesus besegrat så att vi kan se fram mot en evighet tillsammans med varandra och med Gud. I den tron kan vi leva med hoppet i kärlekens tecken. Vi läser påsknattens evangelium:

När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: »Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?« Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: »Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’« Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.

Mark 16:1-8 (Bibel 2000)

Kvinnorna darrade – vem skulle inte ha gjort det? Samtidigt glädje och förundran, men också skräck över detta omöjliga som tycks ha hänt. På detta sätt tycks Markus ha avslutat sin text, men det slutade ju inte där. Vi läser vidare den fortsättning som tidigt fogades till texten:

När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det. Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Han sade till dem: »Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska.« När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Mark 16:9-20 (Bibel 2000)

I Trosalundskyrkans påskdrama, vars fjärde och avslutande del publiceras här på ekumen.se på påskdagen, kan vi höra kvinnorna vid graven säga: ”Vi måste berätta för de andra”. I detta lever vi än idag – vi måste berätta för de andra!

Vi har levt med pandemin i ett år, men vi ser fram mot att snart kunna se hur den drar sig tillbaka i takt med att vaccineringen ger ett ökat skydd ibland oss. Det blir som en uppståndelse, när vi får komma ut i samhället och mötas igen, inte minst i kyrkorna. Vårt uppdrag finns kvar, vi måste berätta, men det är inte pandemin som är vårt ärende utan påskens budskap som vi just påmint oss om. Kristus är uppstånden! – ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen”.

Glad påsk!

/Tobbe