Evangelietexten denna söndag minns jag från söndagsskolan. Fem bröd och två fiskar mättar tusentals människor. Hur tänker jag om den texten idag jämfört med för 50 år sedan?

Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, eller Tiberiassjön. Mycket folk följde efter, därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. Och Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. Det var strax före judarnas påskhögtid.

När Jesus lyfte blicken och såg att så mycket folk var på väg till honom sade han till Filippos: »Var skall vi köpa bröd så att alla dessa får något att äta?« Det sade han för att pröva Filippos, själv visste han vad han skulle göra. Filippos svarade: »Det räcker inte med bröd för tvåhundra denarer, om de skall få en bit var.« En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: »Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?« Jesus sade: »Låt folket slå sig ner.« Det var gott om gräs på den platsen. Och de slog sig ner – det var omkring fem tusen män. Jesus tog brödet, tackade Gud och delade ut åt dem som låg där, och likaså av fiskarna så mycket de ville ha. När de hade ätit sig mätta sade han till lärjungarna: »Samla ihop bitarna som har blivit över, så att ingenting förfars.« De samlade ihop dem och fyllde tolv korgar med de bitar av de fem kornbröden som hade blivit över när de ätit.

Då människorna såg vilket tecken han hade gjort sade de: »Detta måste vara Profeten som skall komma hit till världen.« Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet.

Joh 6:1-15 (Bibel 2000)

Som barn förundrades man över hur fem bröd och två fiskar kunde förvandlas och förmeras till att räcka till kanske 10 000 personer. Som jag minns det så berättades händelsen just så. Utsagt eller underförstått så hade inga av alla dessa tusentals människor tänkt på att ta med sig matsäck när de gick iväg för att lyssna till Jesus. Endast en liten pojke hade med sig något att äta, men Jesus kunde förvandla den matsäcken så den räckte till alla.

Jag minns hur jag reagerade första gången jag hörde någon tala utifrån texten och säga att det som hände var att människor såg vad pojken gjorde så att de som hade med sig matsäck började dela med sig av det som tagits med så att det räckte till alla som inget hade. Jag tyckte det var att bortförklara Jesu under, att inte vilja tro på vad Gud har gjort och kan göra!

Vad tänker jag idag då?

För det första – bland alla dessa människor så hade självklart många tagit med sig matsäck. Att tänka något annat är att göra saga av berättelsen, att försöka göra undret ännu mer märkvärdigt genom att bortse från rimliga förutsättningar på ett sätt som inte finns i texten. Det är inte ovanligt bland vissa kristna, tror jag. Man vill göra övernaturliga under även av det som har en naturlig förklaring.

För det andra – eftersom frågan om att köpa bröd dyker upp så finns det självklart ett behov. Frågan är om det behovet kunde täckas av det som människor hade tagit med? Det ser inte ut så av hur berättelsen är formulerad. Många verkar inte ha haft något att äta, och Jesus tycks redan i förväg vara inställd på att det behövs ett övernaturligt under. Här finns dock en tendens hos andra kristna, man har svårt att ta till sig övernaturliga under och vill se en inomvärldslig förklaring till allt.

Ett annat sätt att formulera den här skillnaden är att ställa frågan: Var Jesus en undergörare eller en lärare? För mig är svaret självklart. Jesus var, och är, både och. Jesus undervisar oss om hur vi ska dela med oss av vårt bröd, men han är också den som kan göra det omöjliga, när våra insatser inte räcker till.

/Tobbe