Igår åt vi våfflor hemma, men vi sparade hälften av smeten så vi kan grädda några på onsdag också. Båda dagarna kallas jungfru Marie bebådelsedag, men varför finns det två dagar med samma namn, och vad har de med våfflor att göra?

På Marie bebådelsedag firar vi hur ängeln Gabriel besökte Maria för att berätta att hon skulle föda ett väldigt speciellt barn, Jesus, som skulle bli världens frälsare. Lämpligt nog har den dagen placerats på den 25 mars, nio månader före juldagen, då vi firar Jesu födelse. Men nu är det ju lite opraktiskt att ha en sådan dag mitt i veckan, så i Sverige firas dagen istället på söndagen som infaller under 22-28 mars. På så sätt finns det två bebådelsedagar.

Men då har vi våfflorna. Vad har de med dagen att göra?
Ett gammalt namn på jungfru Maria var ”Vår Fru”, och dagen vi talar om kallades vårfrudagen, och låg enligt tidens kalender på vårdagjämningen. Vårfrudagen, ja det låter ju som ”våffeldagen” om man säger det lite slarvigt, och det kan vara därför som bakverket heter just våffla. Eftersom det var en viktig festdag så bröt den fastan, så det var tillåtet att äta ägg, och ägg är ju in viktig ingrediens i våfflor. Och nu finns det alltså två bebådelsedagar och vi tänker äta våfflor två dagar. Men man kan ju hitta anledning att äta våfflor fler dagar, att det är gott räcker ju som anledning, såvida man inte avstår ägg under fastan.

Men låt oss se på texten som ligger till grund för jungfru Marie bebådelsedag:

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

Lukas 1:26-38

Det unika med Marias graviditet var alltså att hon blev med barn genom helig ande och inte genom någon man. Det var Gud själv som var pappa. Gud Fadern. Jesus var också Gud. Gud Sonen. Livgivaren var Den Helige Ande. Guds Ande. Dessa tre personer är alla en och samme Gud, det vi kallar Treenigheten. Tre i en. Jesus var dessutom både Gud och människa. Gud, som skapat allt, blev själv människa och en del av skapelsen. Det kallar vi inkarnation, ett latinskt ord som betyder köttblivande. När Jesus lämnade jorden gav han Helig Ande till lärjungarna, d.v.s. oss. Genom Anden har vi del i Jesus Kristus, och vi kristna tillsammans, Kyrkan, kallas även för Kristi kropp. Vi har därmed del av gudomlig natur (2 Pet 1:4).

På några rader har vi nu gjort en förenklad beskrivning av varför vi har möjlighet att ha en nära relation till Gud själv, om det nu kan kallas enkelt? Det faktum att vi har den möjligheten är dock värd att begrunda och meditera över, och jag ska i ett antal inlägg framöver försöka ge exempel på hur vi kan få uppleva den relationen och gemenskapen. Men reflektera gärna över vad det betyder för dig att vi är i Kristus och att Kristus är i oss.