Helgens evangelietext är en av alla de berättelser jag minns från söndagsskolan, där flanellografens bilder hjälpte mig när mina egna kunskaper om världen inte räckte till.

Mina kunskaper som barn sa att ett tak bestod av tegelpannor och var inte lätt att gå upp på, särskilt inte om man dessutom bär någon på en bår. Och att sedan göra hål i taket, så kan man väl inte göra hur som helst? Flanellografen kunde då visa att husen på Jesu tid inte såg ut som våra, och poängen var inte taket.

Nu har jag ingen flanellograf, men vi läser Markus berättelse om Jesus:

¹Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. ²Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. ³Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. ⁴Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. ⁵När Jesus såg deras tro sade han till den lame: »Mitt barn, dina synder är förlåtna.«

²⁶Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ⁷»Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?« ⁸Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: »Hur kan ni tänka så i era hjärtan? ⁹Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? ^10/11Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig« – och nu talade han till den lame – »stig upp, ta din bädd och gå hem.« ¹²

Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: »Aldrig har vi sett något sådant!«

Mark 2:1-12

Även om de fyra männens procedur inte var lika besvärlig som vi kan tänka oss med våra huskonstruktioner, så var det säkert inte normalt att göra som de gjorde. Men det var ju också en ovanlig situation. Deras lame vän behövde verkligen möta Jesus, det var de helt övertygade om. Det var många hinder på vägen, i form av människor som de inte kunde komma förbi bärandes på sin vän. Vad gör man? När man inte kan göra det man vill, så får man göra det man kan. I den yttre trappan upp till taket fanns plats att gå. Väl uppe på det platta taket kunde man bryta upp några plankor, tillräckligt för att fira ned sin vän. Resten överlät man till Jesus.

Men Jesus gjorde inte heller det som kunde förväntas. Han borde väl ha sett och förstått att det var mannens rörlighet som var problemet. Istället förlät han mannen synder!? Men genom samtalet som följde så fick Jesus ge en ytterligare förklaring på vem han var, innan han sedan också botade från sjukdomen.

Ibland får vi gå andra vägar än det som är det invanda och i vanliga fall självklara. I dessa coronatider får vi till exempel fundera på hur vi är församling när vi inte kan mötas som vanligt, och hur firar vi gudstjänst när halva församlingen sitter i coronaisolering? Vi får vara öppna för att bryta upp plankor och göra på ett annat sätt. Vi får också vara beredda på att Gud handlar på ett annat sätt än vi förväntar oss.

Vi experimenterar nu i både Trosalundskyrkan och Frikyrkan Tystberga med hur vi kan förmedla gudstjänster och annat med internets hjälp. Vi får nog också vara beredda på att nya vägar leder till nya erfarenheter, och nya metoder ger nya verkningar. Vi får lägga detta i Guds hand, och hålla oss beredda på det han då vill göra.

Denna söndag har vi ingen gudstjänst, varken i Trosalundskyrkan eller Frikyrkan Tystberga.
Förra söndagen provade vi att filma den ekumeniska gudstjänsten i Tystberga. Jag har inte hunnit granska resultatet, men förhoppningsvis kan jag lägga upp den på YouTube och länka till den här.