Frälsning kan förklaras med räddning eller befrielse. Vi har just fått skärpta restriktioner i Sörmland p.g.a. att covid-19 ökar. Var finns vår frälsning från pandemin?

Igår var jag på min kusin Palles begravning. En allt för tidig död och en stund fylld av sorg och saknad. Förra helgen kom ytterligare ett dödsbud, då vår medlem i Frikyrkan Tystberga, Rakel Steneskog, somnade in i frid på sin tro på Jesus efter ett långt liv. Så olika sätt att lämna jordelivet. Men ändå – var finns frälsningen från döden?

Under hela veckan har jag följt valet i USA och kastats mellan hopp och förtvivlan. Jag har hört en besegrad president praktiskt taget kalla folkets röst för bedrägeri och säga att han har bestulits på segern. Över hela världen finns härskare som bryr sig mer om sin egen makt än om sitt folk. Var finns frälsningen från makthunger?

Hur kan man tänka om ordet ”frälsning” i dessa fall? Vad är det vi räddas från när vi både blir sjuka och dör och kan drabbas av all världens olycka och ondska?

Det går inte att se räddningen i ett enbart inomvärldsligt och jordiskt perspektiv. Det finns en tillvaro efter den jordiska, även om ”efter” kan leda tanken fel, för evigheten kan inte komma ”efter”. Evigheten ligger utanför tiden som vi är bundna av. När någon dör säger vi ibland att vi ”går ur tiden”. Hur evigheten gestaltar sig kan vi därför inte föreställa oss, för vi är så präglade av tiden. Gårdagens begravning var inte bara sorg och saknad. Det var även glädje och tacksamhet över det som varit, och inte minst hoppet om att mötas igen, det kristna hoppet om ett evigt liv utöver det jordiska. Frälsningen utlovar räddning från döden, men det innebär inte att vi slipper ifrån vår jordiska död, det inser vi lätt utifrån vår erfarenhet. Däremot har vi ett evigt liv, som innebär att vi kan se fram mot fortsatt gemenskap även efter den jordiska döden. Ett ”vi ses” är därmed helt rätt som en sista hälsning.

Det går inte heller att bortse från begreppet ”synd” när vi talar om frälsning. Enligt Bibeln tycks vårt liv på jorden påverka vårt liv i evigheten. Den största påverkan på vår evighetstillvaro har dock att göra med det Jesus gjorde på jorden, på korset och vid uppståndelsen. I Jesus finns frälsningen; befrielse från synden och räddningen undan en evig död.

Vi har också möjligheten att umgås med Jesus här på jorden. Vi kan möta honom i Bibeln och vi kan be. Vi ber även för dem som är sjuka. Ibland sker tillfrisknanden som vi bara kan förklara som under. Ibland är bönen en hjälp att orka igenom en sjukdom som har sitt förlopp. Båda dessa fall kan på olika sätt ses som frälsning från sjukdom.

Så har vi alla dessa maktmänniskor på jorden som är fyllda av sitt ego. Psaltaren är ofta en god hjälp och tröstare. Där finns våndan, men också hoppet. Söndagens psaltartext säger något om hur vi kan förhålla oss till makthungriga och uppblåsta människor, men också om vårt ansvar för varandra här på jorden.

Bara en vindfläkt är människorna, de dödliga endast ett bländverk.
Läggs de i vågskålen höjer den sig, ja, de är lättare än luft.
Lita inte till våld, sätt inte ert hopp till rövat gods.
Om än er rikedom växer, förtrösta inte på den.
Ett har Gud talat, två ting har jag hört: att Gud har makten,
att du, Herre, är trofast. Du lönar var och en efter vad han har gjort.

Ps.62:10-13

I Krisus!
Tobbe