I tredje inlägget om Herrens bön vill jag ge några personliga reflektioner över dess delar.

Vår Fader, du som är i himlen.

Vi ber till Gud, Fadern. Jesus lärde ut bönen, och det är genom Jesus, Sonen vi har tillträde till Fadern. Kommunikationsvägen är Anden. Vi ber till Fadern. genom Sonen, i Anden. Vi börjar med att tilltala Gud som vårt upphov, vår fader. I det erkänner vi dels att Gud är överordnad oss, samtidigt som vi har ett släktskap, som Guds barn. Vi har en familjegemenskap med Gud; Fadern, Sonen och Anden.

Låt ditt namn bli helgat.

Samtidigt som Gud är nära, som en far, så är Gud också helig. Vi upphöjer Gud, lovsjunger Gud. Vi gör så även i gudstjänsten. Oavsett om vi är en psalmsjungande församling eller har lovsångsteam så är det normala att börja gudstjänsten med sång som riktar sig till och upphöjer Gud.

Låt ditt rike komma.

Jesus talade mycket om Guds rike. Det var hans huvudämne. Vi ber om Guds rike, både att det ska utbreda sig här i tiden, men vi ser också fram mot Guds rike i evigheten.

Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.

I himlen finns ingen ondska, där råder Guds vilja. Jorden präglas av människans tendens att ofta välja det onda som står i motsats till Guds vilja. Vi ber att Guds vilja ska synas tydligare ibland oss.

Ge oss idag det bröd vi behöver.

Först nu kommer vi till våra önskningar, efter att vi upphöjt Gud och bett om Guds vilja på jorden. Vi kan dock inte förvänta oss att få allt vi önskar oss. Det finns en koppling till vad vi verkligen behöver, och det bör också prägla vår bön.

Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Så ber vi också om Guds förlåtelse för våra synder. Bönen om förlåtelse är ingen engångshandling, vilket det ibland riskerar att bli i vissa sammanhang. Vi behöver ständigt rannsaka oss själva och våra handlingar. Samtidigt måste vi inse att det också finns en koppling till vår vilja att förlåta andra människor.

Och utsätt oss inte för prövning,

Ska vi verkligen be om att slippa prövningar? Är inte Guds prövningar något gott för oss? Jo, jag tror Gud kan pröva oss och jag tror prövningar kan vara nyttiga. Däremot är ju inte prövningar särskilt trevliga, och jag tror det finns något om vår ärlighet här. Ska vi vara ärliga så vill vi inte utsättas för prövningar, och Gud vill ha vår ärliga bön. Många prövningar kommer dessutom av att vi handlar felaktigt. I den meningen blir bönen om att slippa prövning samtidigt en bön att bli bevarad från felaktiga val i livet.

utan rädda oss från det onda.

Ondskan har förföljt människan allt sedan syndafallet med Adam och Eva. Vi ber om befrielse från ondskan, både den vi utsätts för och den vi själva står för.

Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.

Det här är ett tillägg som inte finns med i de äldsta bibeltexterna. Redan i den kristna skriften Didaché (De tolv apostlarnas lära), som är jämngammal med Bibelns yngsta texter, har dock denna doxologi (hyllningsfras, lovprisning) lagts till på slutet. Kanske var det så självklart att avsluta bönen med en lovprisning så Jesus inte behövde nämna den specifikt. Doxologin finns som sagt inte utskriven i bibeltexten, men den finns alltid med i våra böner, så som den antagligen gjort sedan början.

Amen.

Vi brukar ofta avsluta böner med ”amen”, men ordet har inget med ”slut” att göra, utan är ett instämmande i det som just sagts, ungefär som ”så är det” eller ”låt det bli så”. Vi kan säga ”amen” även när någon sagt något som vi tycker är bra och som vi håller med om. Vad kan vi säga efter bönen som Jesus lärt oss, om inte AMEN!

Tobbe